Serialkillers

Man gick igenom Chikatilos tjänsteresor tillsammans med hans arbetsgivare och upptäckte att de överensstämde med de kända mordplatserna. Nu ville man inte riskera att behöva släppa honom igen. Man bestämde sig för att ta honom på bar gärning. Under några dagar bevakade man hans resor med bussar och tåg där han utan framgång försökte förmå småpojkar att följa med honom. TIll slut vågade man inte väntalängre. Rädslan för att han skulle lyckas döda igen blev för stor och man plockade in honom. Under en vecka nekade han till anklagelserna. Denna gång testade man både hans blod och hans sädesvätska och konstaterade att de var av olika typ.

hade man gjort samma enkla test 1984 hade man skonat 21 liv. Utredarna var nu hundra procent säkra på att de hade rätt man men de var ändå inte nöjda. Man ville inte ta saken till rättegång utan ett erkännande. Rädslan att han skulle komma ut på gatorna ännu en gång var för stor.

kostoyev bytte då förhörsteknik. Han började nämna för Chikatilo att han betraktade morden som en galen mans verk. Om det skulle vara på det viset skulle det innebara att gärningsmannen skulle slippa det annars så givna nackskottet. Chikatilo uppfattade det som ett meddelande som hanf ick av kostoyev. Endast genom att övertyga rätten om att han var sinnesjuk och därför inte ansvarig för det han har gjort skulle han klara livhanken.

Ivrigt påhejad av psykologen Aleksandr Bukhanovsky som gjort en sådan utmärkt gäningsmannnprofil på honom några år tidigare och nu kallats in för att få honom att öppna munnen, började Chikatilo att tala.

Chikatilo beskrev sin livslånga depression och att han kände sig ständigt förnedrad eftersom att folk drev med honom pågrund av hans impotens. SJälvömkande klnadrade han cheferna på sina tidigare arbetsplatser. Han hävdade att de utnyttjat hans svaga karaktär till att få honom att lämna sina tjänster utan anledning. Han avstod att nämna att man kommit på honom med att sexuellt antasta småflickor och avslöjat honom som tjuv.

Han beskrev sina offer som "ovärdiga samhällselement" och "avskum" atydde att de hade sig själva att skylla för sitt öde. Han hade till och med egna beteckningar för olika grupper som han sorterade in offren i.

OM för omoraliska, L för lösdrivare och Y för yngling. Han hävdade att hans agerande under takterna var något han inte hade kontroll över. "Hur mycket av det här har jag ansvar för", frågade han. "vad jag gjorde, gjorde jag nte för att uppnå sexuell tillfredsställelse, det var snarare så att det gav mig lite sinnesro..." vad jag gjorde, gjorde jag efter att ha sett videor med perverterade sexualakter, grymheter, skräck".

Kostoyev anklagade Chikatilo för 36 mord mellan 1982 och 1990. Han anklagade honom också för att ha våldtagit sina offer och skändat deras lik. Chikatilo avvisade bestämt de senare anklagelserna. Han hävdade att de skulle vara omöjligt pågrund av sin impotens. Han blev också mycket förolämpad av några som helst påståenden om att han stulit från sina offer. Sen så överraskade han sina förhörare med att erkänna ytterligare 19 mord, inklusive det första på Lena Zakotnova i Shakhty, för vilket en annan man blivit dömd och avrättad.


Polisen ville förståeligt nog inte tro på att han var förövaren till just det mordet, men han kunde förse dem med så mycket detaljer som bara mördaren kunde känna till att deras ovilja att tro på honom fick ge gika. Hans minne vad det gällde de olika offren och detaljerna kring deras mord var häpnadsväckande. Och han visade polisen vägen till åtskilliga begravda lik som polisen inte ens visste var saknade personer. Som ett led i utredningen bad man Chikatilo återskapa sina mord på platser där de skedde med hjälp av en tygdocka. Chikatilo demonstrerade i detalj hur han mördat vart och ett av offren. Helt utan ånger skämtade han och fällde makabra kommentarer medan han återupprepade sina mord.


När Chikatilos hustry Fayina fick veta att han arresterats för morden trodde hon inet att det var sanningen. HOn trodde myndigheterna hade lagt beslag på honom för att han hade varit en besvärlig medborgare. Han hade nöämligen skrivit en mängd brev där han klagat på några garage som byggts i närheten av hans sons hus. Hon kunde omöjligt tro att Andrei var kapabel till de handlingar som han nu stod anklagad för. När hon väl insåg sanningne så kunde hon lägga många bitar på plats i deras pussel deras liv tillsammans utgjorde.

Hans övernattningar på andra orter i samaband med hans tjänsteresor, blodfläckarna på hans kläder och så vidare. Fayina tog på sig en enorm börda av skuld. Hon ansåg att hon var skyldig för att hon trott på han sförklarningar och inte frågat vidare om vad han haft för sig. Om hon hade anat hade hon stoppat honom men som hon sa:

"Jag hade aldrig kunnat tro att han var kapabel till att döda någon, ännu mindre 53 personer... han var inte kapabel till att skada någon"

Hon besökte sin man engång efter att han blivit arresterad, för att få honom att skriva på ett papper som gav henne tillgång till deras gemensamma besparningar. Han hände med huvudet som ett barn som varit olydigt. Tittade inte henne i ögonen men använde sig av hans eget kärleksfulla smeknamn på henne.

"Om jag bara hade lyssnat på dig, Fenechka... om jag bara hade följt med ditt råd oich gått på behandling..."
varken Fayina eller barnen ville ha något mer med honom att göra sen. de tvingades att flytta och ändra sina namn efter att de blivit hotade till livet. Efteråt har Fayina berättat att hon strök honom ur sitt liv som om han aldrig existerat.