Monstret själv - Chikatilo.
När han kom till sans efter sin euforiska rus så slog det honom att han måste göra sig av med kroppen. Utan att märka att Lena fortvarande var i livet så tog han henne under armen och sprang till den näraliggande floden Grushevka. Efter att han slängt henne i vattnet kastade han också i hennes skolväska och räknade med att floden skulle föra bort henne för alltid ur hans liv. Vad han inte mräkte var att hennes blod droppade på hans frastukvist när han bar henne till floden och att han glömde en brinnande lampa i skjulet. Han skyndande sig hem till sin hustru och sina barn som väntade på honom med kvällsmaten.
Lenas kropp sköljdes inte bort med bloden som Chikatilo hade hoppats. Liket hittades ganska nära skjulet och det borde varit en lätt uppgift för polisen att gripa den skyldige. Man hade vittnesmål om att Chikatilo regelbundet tagit kvinnor och barn till sitt skjul. En granne kunde rapportera att ljuset brunnit i sutgan hela natten trots att ingen varit där. Det fanns till och med ett ögonvittne. En kvinna som sett Chikatilo och flickan lämna spårvagnens hållplats gemensamt. En tecknare som arbetade åt polisen fick en beskrivning som låg till grund för en tecning som kunde varit ett foto av Chikatilo. Mycket riktigt blev Chikatilo också identifierad av rektorn på skolan där han erbatade när denne fick se teckningen. Man lckades också gräva fram tidigare klagomål som riktades mot Chikatilo, för övergreppp mot flickor.
Chikatilo blev intagen till förhör. Han hängde med huvudet inför förhörsledarna och erkände med stor skam att hans sexuella läggning fått honom att göra närmanden mot småflickor i det förgågna. Han bedyrande att det var i det bara var i det förgågna och att hans sexlust nu lämnat honom helt och hållet. Hans lojala hustry som följt med honom till förhöret intygade detta. Hon svor också på att hennes make varit hemma med henne hela den kvällen då Lena Zakotnova mördats så brutalt.
Chikatilo fick gå hem.
Att man så lättvindigt släppte Andrei Chikatilo trots att man med lätthet borde kunnat fälla honom för brottet kan tyckas märkligt. Man gav inte ens ögonvittnet chansen att indetifera honom. Det fanns en förklarning. Polisen hade hittat en ännu enklare lösning på fallet;
Precis bredvid platsen där Lenas lik hittade bodde en man som hette Alexander Kravchenko. Tillsammans med sin fru och sina barn försökte han att bygga upp ett nytt liv. Han hade nyligen släppts från fängelset där han avtjänat sitt straff för mordet på en tonårsflicka som han begått åtta år tidigare. När polisen upptäckte att Kravchenkos blod tillhörde samma blodgrupp som den sperma som påträffats på Lenas kropp så bestämde man sig för att man hade hittat den skyldige.
Inga metoder var otillåtna för att få fram ett erkännande och efter intensiva förhör med tortyr erkände också Kravcenko sig skyldig till Chikatilos brott. Han tog sen tillbaks sitt erkännande men då var det för sent. enligt polisen var mordet löst och fem år senare avrättades Alexander Kravchenko. Intill dödsdagen svor han på sin oskuld.
Lenas kropp sköljdes inte bort med bloden som Chikatilo hade hoppats. Liket hittades ganska nära skjulet och det borde varit en lätt uppgift för polisen att gripa den skyldige. Man hade vittnesmål om att Chikatilo regelbundet tagit kvinnor och barn till sitt skjul. En granne kunde rapportera att ljuset brunnit i sutgan hela natten trots att ingen varit där. Det fanns till och med ett ögonvittne. En kvinna som sett Chikatilo och flickan lämna spårvagnens hållplats gemensamt. En tecknare som arbetade åt polisen fick en beskrivning som låg till grund för en tecning som kunde varit ett foto av Chikatilo. Mycket riktigt blev Chikatilo också identifierad av rektorn på skolan där han erbatade när denne fick se teckningen. Man lckades också gräva fram tidigare klagomål som riktades mot Chikatilo, för övergreppp mot flickor.
Chikatilo blev intagen till förhör. Han hängde med huvudet inför förhörsledarna och erkände med stor skam att hans sexuella läggning fått honom att göra närmanden mot småflickor i det förgågna. Han bedyrande att det var i det bara var i det förgågna och att hans sexlust nu lämnat honom helt och hållet. Hans lojala hustry som följt med honom till förhöret intygade detta. Hon svor också på att hennes make varit hemma med henne hela den kvällen då Lena Zakotnova mördats så brutalt.
Chikatilo fick gå hem.
Att man så lättvindigt släppte Andrei Chikatilo trots att man med lätthet borde kunnat fälla honom för brottet kan tyckas märkligt. Man gav inte ens ögonvittnet chansen att indetifera honom. Det fanns en förklarning. Polisen hade hittat en ännu enklare lösning på fallet;
Precis bredvid platsen där Lenas lik hittade bodde en man som hette Alexander Kravchenko. Tillsammans med sin fru och sina barn försökte han att bygga upp ett nytt liv. Han hade nyligen släppts från fängelset där han avtjänat sitt straff för mordet på en tonårsflicka som han begått åtta år tidigare. När polisen upptäckte att Kravchenkos blod tillhörde samma blodgrupp som den sperma som påträffats på Lenas kropp så bestämde man sig för att man hade hittat den skyldige.
Inga metoder var otillåtna för att få fram ett erkännande och efter intensiva förhör med tortyr erkände också Kravcenko sig skyldig till Chikatilos brott. Han tog sen tillbaks sitt erkännande men då var det för sent. enligt polisen var mordet löst och fem år senare avrättades Alexander Kravchenko. Intill dödsdagen svor han på sin oskuld.
Kommentarer
Trackback
