Ed Gein.
Hur många Ed Gain dödade efter det första mordet på Mary Hoogan vet ingen. När man arresterade Gain och sökte igenom hans hus hittade man resterna av 15 lik men Gain kunde inte dra sig till minnes hur många han hae dödat. Han kom dock väl ihåg att han ätit kött både från lik som han grävt upp och kvinnor han dödat. Utan att dölja sin njutning och helt utan skam berättade han om hur han naken brukade dansa omkring i köket eller i sovrummet i en rasande lek med sina makabra souvenirer. Det föreföll om om han trodde detta var ett fullkomligt normalt beteende. Ett antal kvinnor försvann i trakten från den dagen då Ed Gain mördade Mary Hoogan fram till dess han blev arresterad. Bland annat en åttaårig flicka som försvann på vägen hem från skolan 1947 och en femtonåring som försvann i samband med att hon satt barnvakt 1953. Den senares kläder hittade man senare fulla med blod men kroppen var spårlöst försvunnen.
När polisen insåg vad Ed Gain hade haft för sig under dessa år så var man övertygad om att han var skyldig till dessa kvinnors försvinnande men det var omöjligt att bevisa något, och själv mindes Ed Gain ingenting.
Gains perversa och våldsamma liv upphörde efter det att han mördat sin andra kända offer. Hon var liksom Mary Hoogan en kraftig medelålders kvinna som till utseendet bar stora likheter med Eds mamma Augusta.
Det var mogonen den 16 november 1957. Hjortjaktens fösta dag, startskottet för alla män i Plainfield till att plocka fram de varma jaktkläderna lämna furarna hemma och ge sig ut till ett blodigt värv för nöje och för lite färskt kött. Ed Gain hade denna dag ungefär detsamma i tankarna, med den skillnaden att han begav sig till byn istället för att bege sig ut i skogen. Han visste att Frank Worden, järnhandlaren, skulle ut på jakt idag. Vilket innebar att hans mamma Bernice skulle vara ensam i butiken. Han hade beställt Glykol tidigare i veckan och hade nu en förevändning att besöka butiken; att han skulle hämta sin beställning. Medan Bernice Worden skrev ut kvittot på glykolen plockade Gain ner ett gevär från ett ställ på väggen, han laddade det, klev fram till disken satte det mot fru Wordens huvud och tryckte av. Sen drog han lugnt ner rullgardinen från dörren och satte upp skylten som talade om att det var stängt, tog kassaapparaten under den ena armen coh släpade ut fru Wordens kropp genom butikens bakdörr. Han slängde in kroppen i den lilla lastbil som Frank Worden använde till att levera varor. Sen körde han en bit in på en skogsväg där han hade sin egen bil parkerad. Han lyfte över kroppen och körde iväg, hem till gården.
Under dagen var ovanligt många av traktens invånare som kom till Gains gård. En jägare kom förbi för att be om ursäkt för att han skjutit en hjort på Gains mark. Gain höll på att meka med bilen och viftade ifrån sig ursäkten. En tonåring son till en av Gains grannar kom förbi tillsammans med en kompis och frågade om Ed kunde ge dom skjuts in till Stan. Ed öppnade dörren med händerna fulla av blod. Han förklarade att han var upptagen med att flå en hjort men tog ändå en paus i sitt arbete för att ge grabbarna skjuts. Som belöning blev han bjuden på middag hos kompisens föräldrar som drev en matbutik i byn. Han accepterade inbjudan och medan Ed Gain satte sig till bords kom männen som varit ute på jakt tillbaks till byn.
När frank Worden kom tillbaks från sin dags jakt fann han butiken övergiven, kassaappareten försvunnen och en stor pöl blod på golvet. Ett spår av blod ledde ut genom bakdörren och bort till lastbilens parkeringsplats. Bilen var borta. Grannen berättade att de sett den lämna stan i hög fart samma morgon. Frank Worden var inte bara järnhandlare, han var också vicesheriff i Plainfield. Hans huvud fylldes med fasanfulla föreställningar om vad som hade kunde ha hänt samtidigt som han försökte bringa klarhet i situationen. De hade inge varor att leverera under dagen. Det enda han kunde komma på var att Ed Gain beställt glykol som han skulle hämta. Han gick in i butiken igen. På disken hittade han ett halvt färdigskrivet kvitto över glykol.
Så snart Sheriffen kom till platsen berättade Frank Worden om sina misstankar mot Ed. Sheriffen tog med sig ett par man och begav sig ut till Gains gård. Medan de var på väg ut till gården fick de kvarvarande polismännen höra att Ed själv satt och åt middag i matbutiken. De gick dit och frågade honom vad han hade haft för sig under dagen.
"Det är en komplott. Någon vill sätta dit mig", svarade Ed omedelbart.
"För vadå?" Frågade polismannen.
"För fru Worden", sa Ed.
"Vad är det med henne", undrade polismännen.
"Hon är död. Är hon inte det?" svarade Ed.
Då tog de med honom till stationen.
Ed satt i säkert förvar, inlåst i en cell på stationen, när polismännen kom fram till hans avlägsna gård. Eftersom där inte fanns någon elektricitet rådde fullständigt mörker på gården. Polismännen började söka igenom platsen med hjälp av sina ficklampor. I ladan stötte de på Bernice Worden. Hennes huvudlösa kropp hade hissats upp i taket med hjälp av block och tilja. Hon hände upp och ner ungefär som en nyss skjuten hjort. Han hade huggit av huvudet vid axlarna och genom anklarna hade han fört in en trästav i vilken hon hände. Polismännen trodde de gjort sitt livs värsta upptäckt. De hade bara börjat. Fru Wordens huvud hittades med två krokar i öronen, redo att hängas upp på väggen. Huset var skitigt, fullt med gammalt tidningspapper och ruttnande matrester. Det var som om det fastnat i en tidslucka. Mary Hoogans kvarlevor hittades i huvudbyggnaden, som mer liknande ett slakthus än ett boningshus. I källaren hängde delar av människokroppar på krokar och golvet var täckt av blod och hudrester. I köket hittade man fyra människonäsor i en kropp och ett par läppar hände i ett snöre som en mobil. Tio kvinnohuvuden avsågade i höjd med ögonbrynen hängde på väggen som dkoration, några hade blivit målade med läppstift på de kalla stela läpparna. I frysen hittade man kroppsdelar från människor. Fru Wordens hjärta låg i en gryta på spisen. Där fanns en ärmstol med riktiga mänskliga armar.
När Sheriffen och hans män kom tillbaks till stan befann de sig i chocktillstånd. De kunde inte berätta vad de hade sett. Det tog sen god stund innan de bit för bit lyckades beskriva Ed Gains krypta.
När polisen insåg vad Ed Gain hade haft för sig under dessa år så var man övertygad om att han var skyldig till dessa kvinnors försvinnande men det var omöjligt att bevisa något, och själv mindes Ed Gain ingenting.
Gains perversa och våldsamma liv upphörde efter det att han mördat sin andra kända offer. Hon var liksom Mary Hoogan en kraftig medelålders kvinna som till utseendet bar stora likheter med Eds mamma Augusta.
Det var mogonen den 16 november 1957. Hjortjaktens fösta dag, startskottet för alla män i Plainfield till att plocka fram de varma jaktkläderna lämna furarna hemma och ge sig ut till ett blodigt värv för nöje och för lite färskt kött. Ed Gain hade denna dag ungefär detsamma i tankarna, med den skillnaden att han begav sig till byn istället för att bege sig ut i skogen. Han visste att Frank Worden, järnhandlaren, skulle ut på jakt idag. Vilket innebar att hans mamma Bernice skulle vara ensam i butiken. Han hade beställt Glykol tidigare i veckan och hade nu en förevändning att besöka butiken; att han skulle hämta sin beställning. Medan Bernice Worden skrev ut kvittot på glykolen plockade Gain ner ett gevär från ett ställ på väggen, han laddade det, klev fram till disken satte det mot fru Wordens huvud och tryckte av. Sen drog han lugnt ner rullgardinen från dörren och satte upp skylten som talade om att det var stängt, tog kassaapparaten under den ena armen coh släpade ut fru Wordens kropp genom butikens bakdörr. Han slängde in kroppen i den lilla lastbil som Frank Worden använde till att levera varor. Sen körde han en bit in på en skogsväg där han hade sin egen bil parkerad. Han lyfte över kroppen och körde iväg, hem till gården.
Under dagen var ovanligt många av traktens invånare som kom till Gains gård. En jägare kom förbi för att be om ursäkt för att han skjutit en hjort på Gains mark. Gain höll på att meka med bilen och viftade ifrån sig ursäkten. En tonåring son till en av Gains grannar kom förbi tillsammans med en kompis och frågade om Ed kunde ge dom skjuts in till Stan. Ed öppnade dörren med händerna fulla av blod. Han förklarade att han var upptagen med att flå en hjort men tog ändå en paus i sitt arbete för att ge grabbarna skjuts. Som belöning blev han bjuden på middag hos kompisens föräldrar som drev en matbutik i byn. Han accepterade inbjudan och medan Ed Gain satte sig till bords kom männen som varit ute på jakt tillbaks till byn.
När frank Worden kom tillbaks från sin dags jakt fann han butiken övergiven, kassaappareten försvunnen och en stor pöl blod på golvet. Ett spår av blod ledde ut genom bakdörren och bort till lastbilens parkeringsplats. Bilen var borta. Grannen berättade att de sett den lämna stan i hög fart samma morgon. Frank Worden var inte bara järnhandlare, han var också vicesheriff i Plainfield. Hans huvud fylldes med fasanfulla föreställningar om vad som hade kunde ha hänt samtidigt som han försökte bringa klarhet i situationen. De hade inge varor att leverera under dagen. Det enda han kunde komma på var att Ed Gain beställt glykol som han skulle hämta. Han gick in i butiken igen. På disken hittade han ett halvt färdigskrivet kvitto över glykol.
Så snart Sheriffen kom till platsen berättade Frank Worden om sina misstankar mot Ed. Sheriffen tog med sig ett par man och begav sig ut till Gains gård. Medan de var på väg ut till gården fick de kvarvarande polismännen höra att Ed själv satt och åt middag i matbutiken. De gick dit och frågade honom vad han hade haft för sig under dagen.
"Det är en komplott. Någon vill sätta dit mig", svarade Ed omedelbart.
"För vadå?" Frågade polismannen.
"För fru Worden", sa Ed.
"Vad är det med henne", undrade polismännen.
"Hon är död. Är hon inte det?" svarade Ed.
Då tog de med honom till stationen.
Ed satt i säkert förvar, inlåst i en cell på stationen, när polismännen kom fram till hans avlägsna gård. Eftersom där inte fanns någon elektricitet rådde fullständigt mörker på gården. Polismännen började söka igenom platsen med hjälp av sina ficklampor. I ladan stötte de på Bernice Worden. Hennes huvudlösa kropp hade hissats upp i taket med hjälp av block och tilja. Hon hände upp och ner ungefär som en nyss skjuten hjort. Han hade huggit av huvudet vid axlarna och genom anklarna hade han fört in en trästav i vilken hon hände. Polismännen trodde de gjort sitt livs värsta upptäckt. De hade bara börjat. Fru Wordens huvud hittades med två krokar i öronen, redo att hängas upp på väggen. Huset var skitigt, fullt med gammalt tidningspapper och ruttnande matrester. Det var som om det fastnat i en tidslucka. Mary Hoogans kvarlevor hittades i huvudbyggnaden, som mer liknande ett slakthus än ett boningshus. I källaren hängde delar av människokroppar på krokar och golvet var täckt av blod och hudrester. I köket hittade man fyra människonäsor i en kropp och ett par läppar hände i ett snöre som en mobil. Tio kvinnohuvuden avsågade i höjd med ögonbrynen hängde på väggen som dkoration, några hade blivit målade med läppstift på de kalla stela läpparna. I frysen hittade man kroppsdelar från människor. Fru Wordens hjärta låg i en gryta på spisen. Där fanns en ärmstol med riktiga mänskliga armar.
När Sheriffen och hans män kom tillbaks till stan befann de sig i chocktillstånd. De kunde inte berätta vad de hade sett. Det tog sen god stund innan de bit för bit lyckades beskriva Ed Gains krypta.
Kommentarer
Trackback
