Ed Gein.
Ed var vad man kan kalla "a real weirdo". Inom sitt sjuka psyke så hade han en mycket hög IQ, nästan geni-nivå. När han var fjorton så mördade han sina morföräldrar som hämnd för att hans mamma gift om sig. Fem år senare så blev han släppt från mentalsjukhuset, och flyttade hem till mamma. Han kom till sjukhuset som en fjortonårig pojke, och lämnade det som ett fullvuxet monster, över 2 meter lång. Efter ett gräl med sin mor 1972, så började Ed att mörda kvinnliga liftare. Han brukade hugga huvuden av dem, för att därefter samla det huvudlösa liket. Han tyckte också om att fotografera sina brott, och ibland så åt han även upp sina offer. En brottspsykiater föreslog efter att han gripits, att Ed mördade kvinnor som påminde honom om hans mor. Påsken 1973 så gick Ed till roten av sina problem, och mördade sin mor, samt högg av hennes huvud. Han slet ut hennes stämband, och slängde dem i soporna. Huvudet använde han som piltavla. Därefter så ringde han sin mors bästa vän, bjöd hem henne, och mördade henne också. Efter det åkte han till Colorado och angav sig själv för polisen. Numera så sitter han inspärrad i Vacaville Prison.
Varför Ed Gein var som han var / fakta
- Ed och hans bror fick gå i skolan och tillbaka och fick bannor för att ha försökt att föra någon vänskap. Augusta Gein var en ivrig lutheran och föreläst hennes pojkar dagligen på odödlighet världen. Alla kvinnor, med sig själv som ett undantag var onda, horor och instuments av djävulen. Sex var bara för fortplantning. Hon läste för dem varje eftermiddag från Bibeln, valde hon grafiska verser från Gamla Testamentet handlar om död, mord och straff.
- Med en liten tillväxt på ett öga och en främmande väsen, blev unge Ed Gein ett mål för mobbare. Han hade en konstigt beteende och brukade skratta för sig själv. Trots dessa hinder gjorde han ganska bra i skolan. Ed försökt att göra sin mamma glad, men muntligen missbrukas av henne eftersom hon trodde att hennes söner var avsedd att bli misslyckanden som sin far.
- Den 16 maj, 1944 fanns det en pensel brand utanför gården och både Ed och hans bror Henrik gick ut för att bekämpa det. Bröderna tydligen skildes och när natten föll, Ed uppgift förloras ur sikte sin bror. När elden var släckt, rapporterade Ed till polisen att hans bror som saknades och en skallgång anordnades. Gein ledde tydligen polisen direkt till kroppen av sin döda bror. Polisen ifrågasatte de omständigheter som kaross upptäcktes och rapporterades marken under kroppen var orörd av elden. Han hade också blåmärken på huvudet, men de avslog bedrägeri och rättsläkarens styrde kvävning som dödsorsak.
Hade redan skrivit om det här, men texten ovan förklarade lite bättre. Om svenskan är lite dålig ber jag om ursäkt för det eftersom jag har översätt från google translate. Alla de här faktorerna spelar stor roll över varför Ed Gein blev som han var, han var inte född för att döda. Han uppfostrades i fel miljö/familj som ni kan läsa.
Videoklipp.
Ed Gain - fortsättningen.
Ed var oberörd. Först nekade han till allt. Sen vände han tvärt och började berätta om sina märkliga vanor. Han erkände morden på Mary Hoogan och Beatrice Worden.
"Det är förmodligen fler mord", konstaterade han men hävdade att minnet inte fungerade som det skulle.
den enda anklagelsen han blev upprörd övero ch förnekade var at han skulle ha stulit kassaappareten från järnaffären med de 41 dollar som den innehöll.
"Så var det inte alls" rasade han. Han hade bara tagit kassaappareten för att han ville se hur den fungerade, ungefär som med människokropparna som han skurit sönder för att lista ut hur de fungerade.
"Jag är ingen tjuv", sa han även om han inte nekade till att ha stulit liken från kyrkogårdarna.
Han berättade att han brukade lägga märke till om det hölls någon begravning i närheten och sen samma natt bege sig till kyrkogården för att gräva upp liket. Det var alltid kvinnokroppar. Med stolthet framhöll han att han alltid lämnade graven i precis samma skick som han funnit den.
"jag hade ett ohejdbart behov av att göra det", berättade han.
"Det började när min mor dog 1945. jag ville byta kön och bli kvinna. jag brukade flå kroppar och bära skinnet själv. jag gjorde en mask av ansiktet och så kände jag mig precis som den kvinna jag ville bli. Jag tyckte också om att bära kvinnohår. jag brukade använda en riktig skalp som peruk. Jag tyckte om att skära upp kropparna och sortera ut vad som fanns där inne."
När polisen kollade de gravar som Gain hävdade att han skändat fann de dem tomma.
Invånarna i Plainfield blev chockade när de fick höra vad deras enstörning till granne haft för sig. Nog för att de alltid betraktat honom som en knasboll som blivit än konstigare efter att hans mor dött, och nog var det så att de bett sina barn att hålla sig på avstånd från honom, men ingen hade varit kapabel att föreställa sig detta. Många kände ett vredgat äckel när de tänkte på det kött av vilt han ibland gett dom som gåvor. När gain hade förts bort från orten så brändes han gård ner. Den lokala polisen såg ingen anledning att försöka hitta den skyldige.
Den psykiatriska undersökning man företog av honom ledde till slutsatsen att han led av Schizofreni. Han berättade för psykiatrierna att han som barn sett sin mamma döda en gris. Hon hade skurit upp dess mage och sen plockat ut invälvorna med sina bara händer. Den bilden hade följt med honom hela hans liv. När Ed Slutligen ställdes inför rätta så förklarade han sig skyldig men mentalt sjuk. Läkarna som undersökte honom stödde det påståendet. Rätten ansåg att han inte var ansvarlig för sina handlingar, så istället för att straffa honom skickade man honom till mentalsjukhus på obestämd tid. Han ansökte genom åren upprepande gånger om att bli frigiven för att han frisknat till men fick avslav var gång. 1984 så dog han, sjuttioåtta år gammal, på Mendotas mentalsjukhus. Han begravdes på Plainfields kyrkogård bredvid sin mamma.
Historian om Ed Gain var inte vidare känd utanför Wisconsin vid tiden för upptäckten men det tog inte så lång tid innan den letade sig fram till Hollywoods filmindustri. Det började med en roman skriven av Robert Block om ett alter ego till Edward Gains om i boken kallades Norman Bates. Alfred Hitchcock läste den, gjorde en film och resten är filmhistoria. men "Psycho" var inte den enda filmen som gjordes med Ed Gain som förebild. En som blev mycket omtalad var "The Texas chainsaw massacre" eller "Motorsågsmassakern" Det senaste exemplet är "när lammen tystnar". En roman från 1988 som filmades 1991 med Anthony Hopkins och jodie Foster i huvudrollerna. Hopkins fick en oskar för sinr oll som den diabolisk hyperintillgenta Hannibal Lecter som tyckte om att äta sina offer med favabönor och en flaska chianti. Filmen handlar om jakten på seriemördaren Buffalo Bill som flår sina kvinnliga offer för att sy en kostym av deras hudar. I filmen får vi se honom med könsorganet dolt mellan benen medan han dansar framför spegeln förförd av bilden av sig själv som kvinna.
Norman Bates i "Psycho" är en ensam mottelägare längs en öde landsväg som är så besatt av sin döde mor att han klär sig i hennes kläder och sätter på sig en peruk. Han förvandlades till mamman för att hon ska kunna döda de kvinnor som dyker upp i hans närhet för att föra honom in på syndiga vägar. Vissa av de som studerat Ed Gains fall hävdar att han just använde kvinnliga kroppsdelar för att återkalla existensen av sin döda mor. Liksom Normal Bates pratade han med henne och kämpade med moraliska hämningar som den dominanta modern påtvingat honom.
Andra har hävdat att han kände njutning i att döda och stycka kvinnor som en symbolisk hämd på hans hårda kärlekslösa mor. Det var hans mor som han dödade om och om igen.
Själv hade han inga teorier. När han beskrev hur han klädde sig i sin dräkt av kvinnohud för att dansa i månskenet så gjorde han det helt oberörd som om det var den normalaste sak i hela världen. Det var ingenting som tydde på att Edward Gain uppfattade sitt beteende som konstigt.
"Det är förmodligen fler mord", konstaterade han men hävdade att minnet inte fungerade som det skulle.
den enda anklagelsen han blev upprörd övero ch förnekade var at han skulle ha stulit kassaappareten från järnaffären med de 41 dollar som den innehöll.
"Så var det inte alls" rasade han. Han hade bara tagit kassaappareten för att han ville se hur den fungerade, ungefär som med människokropparna som han skurit sönder för att lista ut hur de fungerade.
"Jag är ingen tjuv", sa han även om han inte nekade till att ha stulit liken från kyrkogårdarna.
Han berättade att han brukade lägga märke till om det hölls någon begravning i närheten och sen samma natt bege sig till kyrkogården för att gräva upp liket. Det var alltid kvinnokroppar. Med stolthet framhöll han att han alltid lämnade graven i precis samma skick som han funnit den.
"jag hade ett ohejdbart behov av att göra det", berättade han.
"Det började när min mor dog 1945. jag ville byta kön och bli kvinna. jag brukade flå kroppar och bära skinnet själv. jag gjorde en mask av ansiktet och så kände jag mig precis som den kvinna jag ville bli. Jag tyckte också om att bära kvinnohår. jag brukade använda en riktig skalp som peruk. Jag tyckte om att skära upp kropparna och sortera ut vad som fanns där inne."
När polisen kollade de gravar som Gain hävdade att han skändat fann de dem tomma.
Invånarna i Plainfield blev chockade när de fick höra vad deras enstörning till granne haft för sig. Nog för att de alltid betraktat honom som en knasboll som blivit än konstigare efter att hans mor dött, och nog var det så att de bett sina barn att hålla sig på avstånd från honom, men ingen hade varit kapabel att föreställa sig detta. Många kände ett vredgat äckel när de tänkte på det kött av vilt han ibland gett dom som gåvor. När gain hade förts bort från orten så brändes han gård ner. Den lokala polisen såg ingen anledning att försöka hitta den skyldige.
Den psykiatriska undersökning man företog av honom ledde till slutsatsen att han led av Schizofreni. Han berättade för psykiatrierna att han som barn sett sin mamma döda en gris. Hon hade skurit upp dess mage och sen plockat ut invälvorna med sina bara händer. Den bilden hade följt med honom hela hans liv. När Ed Slutligen ställdes inför rätta så förklarade han sig skyldig men mentalt sjuk. Läkarna som undersökte honom stödde det påståendet. Rätten ansåg att han inte var ansvarlig för sina handlingar, så istället för att straffa honom skickade man honom till mentalsjukhus på obestämd tid. Han ansökte genom åren upprepande gånger om att bli frigiven för att han frisknat till men fick avslav var gång. 1984 så dog han, sjuttioåtta år gammal, på Mendotas mentalsjukhus. Han begravdes på Plainfields kyrkogård bredvid sin mamma.
Historian om Ed Gain var inte vidare känd utanför Wisconsin vid tiden för upptäckten men det tog inte så lång tid innan den letade sig fram till Hollywoods filmindustri. Det började med en roman skriven av Robert Block om ett alter ego till Edward Gains om i boken kallades Norman Bates. Alfred Hitchcock läste den, gjorde en film och resten är filmhistoria. men "Psycho" var inte den enda filmen som gjordes med Ed Gain som förebild. En som blev mycket omtalad var "The Texas chainsaw massacre" eller "Motorsågsmassakern" Det senaste exemplet är "när lammen tystnar". En roman från 1988 som filmades 1991 med Anthony Hopkins och jodie Foster i huvudrollerna. Hopkins fick en oskar för sinr oll som den diabolisk hyperintillgenta Hannibal Lecter som tyckte om att äta sina offer med favabönor och en flaska chianti. Filmen handlar om jakten på seriemördaren Buffalo Bill som flår sina kvinnliga offer för att sy en kostym av deras hudar. I filmen får vi se honom med könsorganet dolt mellan benen medan han dansar framför spegeln förförd av bilden av sig själv som kvinna.
Norman Bates i "Psycho" är en ensam mottelägare längs en öde landsväg som är så besatt av sin döde mor att han klär sig i hennes kläder och sätter på sig en peruk. Han förvandlades till mamman för att hon ska kunna döda de kvinnor som dyker upp i hans närhet för att föra honom in på syndiga vägar. Vissa av de som studerat Ed Gains fall hävdar att han just använde kvinnliga kroppsdelar för att återkalla existensen av sin döda mor. Liksom Normal Bates pratade han med henne och kämpade med moraliska hämningar som den dominanta modern påtvingat honom.
Andra har hävdat att han kände njutning i att döda och stycka kvinnor som en symbolisk hämd på hans hårda kärlekslösa mor. Det var hans mor som han dödade om och om igen.
Själv hade han inga teorier. När han beskrev hur han klädde sig i sin dräkt av kvinnohud för att dansa i månskenet så gjorde han det helt oberörd som om det var den normalaste sak i hela världen. Det var ingenting som tydde på att Edward Gain uppfattade sitt beteende som konstigt.
Ed Gein.
Hur många Ed Gain dödade efter det första mordet på Mary Hoogan vet ingen. När man arresterade Gain och sökte igenom hans hus hittade man resterna av 15 lik men Gain kunde inte dra sig till minnes hur många han hae dödat. Han kom dock väl ihåg att han ätit kött både från lik som han grävt upp och kvinnor han dödat. Utan att dölja sin njutning och helt utan skam berättade han om hur han naken brukade dansa omkring i köket eller i sovrummet i en rasande lek med sina makabra souvenirer. Det föreföll om om han trodde detta var ett fullkomligt normalt beteende. Ett antal kvinnor försvann i trakten från den dagen då Ed Gain mördade Mary Hoogan fram till dess han blev arresterad. Bland annat en åttaårig flicka som försvann på vägen hem från skolan 1947 och en femtonåring som försvann i samband med att hon satt barnvakt 1953. Den senares kläder hittade man senare fulla med blod men kroppen var spårlöst försvunnen.
När polisen insåg vad Ed Gain hade haft för sig under dessa år så var man övertygad om att han var skyldig till dessa kvinnors försvinnande men det var omöjligt att bevisa något, och själv mindes Ed Gain ingenting.
Gains perversa och våldsamma liv upphörde efter det att han mördat sin andra kända offer. Hon var liksom Mary Hoogan en kraftig medelålders kvinna som till utseendet bar stora likheter med Eds mamma Augusta.
Det var mogonen den 16 november 1957. Hjortjaktens fösta dag, startskottet för alla män i Plainfield till att plocka fram de varma jaktkläderna lämna furarna hemma och ge sig ut till ett blodigt värv för nöje och för lite färskt kött. Ed Gain hade denna dag ungefär detsamma i tankarna, med den skillnaden att han begav sig till byn istället för att bege sig ut i skogen. Han visste att Frank Worden, järnhandlaren, skulle ut på jakt idag. Vilket innebar att hans mamma Bernice skulle vara ensam i butiken. Han hade beställt Glykol tidigare i veckan och hade nu en förevändning att besöka butiken; att han skulle hämta sin beställning. Medan Bernice Worden skrev ut kvittot på glykolen plockade Gain ner ett gevär från ett ställ på väggen, han laddade det, klev fram till disken satte det mot fru Wordens huvud och tryckte av. Sen drog han lugnt ner rullgardinen från dörren och satte upp skylten som talade om att det var stängt, tog kassaapparaten under den ena armen coh släpade ut fru Wordens kropp genom butikens bakdörr. Han slängde in kroppen i den lilla lastbil som Frank Worden använde till att levera varor. Sen körde han en bit in på en skogsväg där han hade sin egen bil parkerad. Han lyfte över kroppen och körde iväg, hem till gården.
Under dagen var ovanligt många av traktens invånare som kom till Gains gård. En jägare kom förbi för att be om ursäkt för att han skjutit en hjort på Gains mark. Gain höll på att meka med bilen och viftade ifrån sig ursäkten. En tonåring son till en av Gains grannar kom förbi tillsammans med en kompis och frågade om Ed kunde ge dom skjuts in till Stan. Ed öppnade dörren med händerna fulla av blod. Han förklarade att han var upptagen med att flå en hjort men tog ändå en paus i sitt arbete för att ge grabbarna skjuts. Som belöning blev han bjuden på middag hos kompisens föräldrar som drev en matbutik i byn. Han accepterade inbjudan och medan Ed Gain satte sig till bords kom männen som varit ute på jakt tillbaks till byn.
När frank Worden kom tillbaks från sin dags jakt fann han butiken övergiven, kassaappareten försvunnen och en stor pöl blod på golvet. Ett spår av blod ledde ut genom bakdörren och bort till lastbilens parkeringsplats. Bilen var borta. Grannen berättade att de sett den lämna stan i hög fart samma morgon. Frank Worden var inte bara järnhandlare, han var också vicesheriff i Plainfield. Hans huvud fylldes med fasanfulla föreställningar om vad som hade kunde ha hänt samtidigt som han försökte bringa klarhet i situationen. De hade inge varor att leverera under dagen. Det enda han kunde komma på var att Ed Gain beställt glykol som han skulle hämta. Han gick in i butiken igen. På disken hittade han ett halvt färdigskrivet kvitto över glykol.
Så snart Sheriffen kom till platsen berättade Frank Worden om sina misstankar mot Ed. Sheriffen tog med sig ett par man och begav sig ut till Gains gård. Medan de var på väg ut till gården fick de kvarvarande polismännen höra att Ed själv satt och åt middag i matbutiken. De gick dit och frågade honom vad han hade haft för sig under dagen.
"Det är en komplott. Någon vill sätta dit mig", svarade Ed omedelbart.
"För vadå?" Frågade polismannen.
"För fru Worden", sa Ed.
"Vad är det med henne", undrade polismännen.
"Hon är död. Är hon inte det?" svarade Ed.
Då tog de med honom till stationen.
Ed satt i säkert förvar, inlåst i en cell på stationen, när polismännen kom fram till hans avlägsna gård. Eftersom där inte fanns någon elektricitet rådde fullständigt mörker på gården. Polismännen började söka igenom platsen med hjälp av sina ficklampor. I ladan stötte de på Bernice Worden. Hennes huvudlösa kropp hade hissats upp i taket med hjälp av block och tilja. Hon hände upp och ner ungefär som en nyss skjuten hjort. Han hade huggit av huvudet vid axlarna och genom anklarna hade han fört in en trästav i vilken hon hände. Polismännen trodde de gjort sitt livs värsta upptäckt. De hade bara börjat. Fru Wordens huvud hittades med två krokar i öronen, redo att hängas upp på väggen. Huset var skitigt, fullt med gammalt tidningspapper och ruttnande matrester. Det var som om det fastnat i en tidslucka. Mary Hoogans kvarlevor hittades i huvudbyggnaden, som mer liknande ett slakthus än ett boningshus. I källaren hängde delar av människokroppar på krokar och golvet var täckt av blod och hudrester. I köket hittade man fyra människonäsor i en kropp och ett par läppar hände i ett snöre som en mobil. Tio kvinnohuvuden avsågade i höjd med ögonbrynen hängde på väggen som dkoration, några hade blivit målade med läppstift på de kalla stela läpparna. I frysen hittade man kroppsdelar från människor. Fru Wordens hjärta låg i en gryta på spisen. Där fanns en ärmstol med riktiga mänskliga armar.
När Sheriffen och hans män kom tillbaks till stan befann de sig i chocktillstånd. De kunde inte berätta vad de hade sett. Det tog sen god stund innan de bit för bit lyckades beskriva Ed Gains krypta.
När polisen insåg vad Ed Gain hade haft för sig under dessa år så var man övertygad om att han var skyldig till dessa kvinnors försvinnande men det var omöjligt att bevisa något, och själv mindes Ed Gain ingenting.
Gains perversa och våldsamma liv upphörde efter det att han mördat sin andra kända offer. Hon var liksom Mary Hoogan en kraftig medelålders kvinna som till utseendet bar stora likheter med Eds mamma Augusta.
Det var mogonen den 16 november 1957. Hjortjaktens fösta dag, startskottet för alla män i Plainfield till att plocka fram de varma jaktkläderna lämna furarna hemma och ge sig ut till ett blodigt värv för nöje och för lite färskt kött. Ed Gain hade denna dag ungefär detsamma i tankarna, med den skillnaden att han begav sig till byn istället för att bege sig ut i skogen. Han visste att Frank Worden, järnhandlaren, skulle ut på jakt idag. Vilket innebar att hans mamma Bernice skulle vara ensam i butiken. Han hade beställt Glykol tidigare i veckan och hade nu en förevändning att besöka butiken; att han skulle hämta sin beställning. Medan Bernice Worden skrev ut kvittot på glykolen plockade Gain ner ett gevär från ett ställ på väggen, han laddade det, klev fram till disken satte det mot fru Wordens huvud och tryckte av. Sen drog han lugnt ner rullgardinen från dörren och satte upp skylten som talade om att det var stängt, tog kassaapparaten under den ena armen coh släpade ut fru Wordens kropp genom butikens bakdörr. Han slängde in kroppen i den lilla lastbil som Frank Worden använde till att levera varor. Sen körde han en bit in på en skogsväg där han hade sin egen bil parkerad. Han lyfte över kroppen och körde iväg, hem till gården.
Under dagen var ovanligt många av traktens invånare som kom till Gains gård. En jägare kom förbi för att be om ursäkt för att han skjutit en hjort på Gains mark. Gain höll på att meka med bilen och viftade ifrån sig ursäkten. En tonåring son till en av Gains grannar kom förbi tillsammans med en kompis och frågade om Ed kunde ge dom skjuts in till Stan. Ed öppnade dörren med händerna fulla av blod. Han förklarade att han var upptagen med att flå en hjort men tog ändå en paus i sitt arbete för att ge grabbarna skjuts. Som belöning blev han bjuden på middag hos kompisens föräldrar som drev en matbutik i byn. Han accepterade inbjudan och medan Ed Gain satte sig till bords kom männen som varit ute på jakt tillbaks till byn.
När frank Worden kom tillbaks från sin dags jakt fann han butiken övergiven, kassaappareten försvunnen och en stor pöl blod på golvet. Ett spår av blod ledde ut genom bakdörren och bort till lastbilens parkeringsplats. Bilen var borta. Grannen berättade att de sett den lämna stan i hög fart samma morgon. Frank Worden var inte bara järnhandlare, han var också vicesheriff i Plainfield. Hans huvud fylldes med fasanfulla föreställningar om vad som hade kunde ha hänt samtidigt som han försökte bringa klarhet i situationen. De hade inge varor att leverera under dagen. Det enda han kunde komma på var att Ed Gain beställt glykol som han skulle hämta. Han gick in i butiken igen. På disken hittade han ett halvt färdigskrivet kvitto över glykol.
Så snart Sheriffen kom till platsen berättade Frank Worden om sina misstankar mot Ed. Sheriffen tog med sig ett par man och begav sig ut till Gains gård. Medan de var på väg ut till gården fick de kvarvarande polismännen höra att Ed själv satt och åt middag i matbutiken. De gick dit och frågade honom vad han hade haft för sig under dagen.
"Det är en komplott. Någon vill sätta dit mig", svarade Ed omedelbart.
"För vadå?" Frågade polismannen.
"För fru Worden", sa Ed.
"Vad är det med henne", undrade polismännen.
"Hon är död. Är hon inte det?" svarade Ed.
Då tog de med honom till stationen.
Ed satt i säkert förvar, inlåst i en cell på stationen, när polismännen kom fram till hans avlägsna gård. Eftersom där inte fanns någon elektricitet rådde fullständigt mörker på gården. Polismännen började söka igenom platsen med hjälp av sina ficklampor. I ladan stötte de på Bernice Worden. Hennes huvudlösa kropp hade hissats upp i taket med hjälp av block och tilja. Hon hände upp och ner ungefär som en nyss skjuten hjort. Han hade huggit av huvudet vid axlarna och genom anklarna hade han fört in en trästav i vilken hon hände. Polismännen trodde de gjort sitt livs värsta upptäckt. De hade bara börjat. Fru Wordens huvud hittades med två krokar i öronen, redo att hängas upp på väggen. Huset var skitigt, fullt med gammalt tidningspapper och ruttnande matrester. Det var som om det fastnat i en tidslucka. Mary Hoogans kvarlevor hittades i huvudbyggnaden, som mer liknande ett slakthus än ett boningshus. I källaren hängde delar av människokroppar på krokar och golvet var täckt av blod och hudrester. I köket hittade man fyra människonäsor i en kropp och ett par läppar hände i ett snöre som en mobil. Tio kvinnohuvuden avsågade i höjd med ögonbrynen hängde på väggen som dkoration, några hade blivit målade med läppstift på de kalla stela läpparna. I frysen hittade man kroppsdelar från människor. Fru Wordens hjärta låg i en gryta på spisen. Där fanns en ärmstol med riktiga mänskliga armar.
När Sheriffen och hans män kom tillbaks till stan befann de sig i chocktillstånd. De kunde inte berätta vad de hade sett. Det tog sen god stund innan de bit för bit lyckades beskriva Ed Gains krypta.
Fortsättning - Ed Gain.
Transsexuella män tycker ofta om att klä ut sig i kvinnokläder och kan njuta av sin uppenbarelse när de får ge sig hän åt att vara kvinna. Ed Gain gick steget längre för att tillredställa sina behov. Han gjorde an mask till sig själv av en kvinnas ansikte och han sydde en jacka av riktig hud, komplett med bröst och allt. Han flådde kvinnolik och bar skinnet som en sjal eller gjorde damasker av det. De kvinnliga könsorganet var leksaker som gav honom enligt en utsago, omjämförliga upplevelser. Han tyckte om att ha dem i handen och leka med dem. En gång fyllde han ett par kvinnostrumpor med kvinnliga könsdelar och tog sen på sig de. Kvällar med fullmåne brukade han ta på sig sin makabra kostym och dansa framför en spegel medan han beundrade sig själv.
Så kom den dagen då den hjälpsamme Gus blev för gammal för att ta han som in bongård och flytade till ett ålderdomshem. det blev väldigt besvärligt för Ed att på egen han gräva upp gravar och skaffa sig nya lik. Han bestämde sig för att han måste hitta ett bekvämare sätt att skaffa sig det han ville ha.
En vinterkväll 1954 mitt under en fruktansvärt snöstorm så stod Ed Gein och väntade utanför Hogans Taverna, en bar i det närbelägna samhället Pine Grove. Han väntade tålmodigt tills den sista kunden hade gått. sen promenerade han in till den barägarinnan, mary Hoogan. En kraftfull dominant kvinna i 45 års åldern som var påtagligt lik hans mor. Helt lugn tog han fram en pistol, satte gynningen mot hennes huvud och sköt henne. Sen släpade han ut hennes kropp på gatan och band fast den på en släde som han hade med sig. Det tog honom flera timmar att ta sig hem med Mary Hoogans kropp den ovädersnatten.
Mary Hoogan var försvunnen utan ett spår och polisen stod handfallen. Folk pratade och spekulerade om vad som kunde ha hänt. Elmo Ueeck var en bonde och sågägare på orten. Han tillhörde dem som då och då anlitade Ed till olika småjobb. Som de flesta bekanta till Ed brukade han reta honom för att han aldrig hade någon kvinna. En dag ganska kort efter mary Hoogans försvinnande sa han till Ed:
"Eddie, om du hade satsat lite mer på att uppvakta Mary Hoogan, så hade hon stått hemma i ditt kök och lagat mat nu, istället för att vara försvunnen"
Ueeck berättade långt senare hur Ed hade svarat:
"Han rullade med ögonen och rynkade på näsan som en hund som känner doften av en skunk, sen log han och svarade: "Hon saknas inte. Hon är nere i huset nu"
En sån kommentar borde kanske väckt misstankar, men Ed var känd som en knäppskalle som alltid kom med olämpliga och märkliga kommentarer. Ueeck brydde sig inte om det. Inte just då i vart fall. Ed däremot verkade ha uppskattat sitt eget skämt och började fälla liknande kommentarer var gång mary Hoogans försvinnande kom upp i ett samtal.
"Hon är på gården. Jag åkte till Pine Groove och hämtade henne"
Sen skrattade han som en dåre. Folk brukade bara skaka på huvudet åt Eds smaklösa försök att vara rolig.
Så kom den dagen då den hjälpsamme Gus blev för gammal för att ta han som in bongård och flytade till ett ålderdomshem. det blev väldigt besvärligt för Ed att på egen han gräva upp gravar och skaffa sig nya lik. Han bestämde sig för att han måste hitta ett bekvämare sätt att skaffa sig det han ville ha.
En vinterkväll 1954 mitt under en fruktansvärt snöstorm så stod Ed Gein och väntade utanför Hogans Taverna, en bar i det närbelägna samhället Pine Grove. Han väntade tålmodigt tills den sista kunden hade gått. sen promenerade han in till den barägarinnan, mary Hoogan. En kraftfull dominant kvinna i 45 års åldern som var påtagligt lik hans mor. Helt lugn tog han fram en pistol, satte gynningen mot hennes huvud och sköt henne. Sen släpade han ut hennes kropp på gatan och band fast den på en släde som han hade med sig. Det tog honom flera timmar att ta sig hem med Mary Hoogans kropp den ovädersnatten.
Mary Hoogan var försvunnen utan ett spår och polisen stod handfallen. Folk pratade och spekulerade om vad som kunde ha hänt. Elmo Ueeck var en bonde och sågägare på orten. Han tillhörde dem som då och då anlitade Ed till olika småjobb. Som de flesta bekanta till Ed brukade han reta honom för att han aldrig hade någon kvinna. En dag ganska kort efter mary Hoogans försvinnande sa han till Ed:
"Eddie, om du hade satsat lite mer på att uppvakta Mary Hoogan, så hade hon stått hemma i ditt kök och lagat mat nu, istället för att vara försvunnen"
Ueeck berättade långt senare hur Ed hade svarat:
"Han rullade med ögonen och rynkade på näsan som en hund som känner doften av en skunk, sen log han och svarade: "Hon saknas inte. Hon är nere i huset nu"
En sån kommentar borde kanske väckt misstankar, men Ed var känd som en knäppskalle som alltid kom med olämpliga och märkliga kommentarer. Ueeck brydde sig inte om det. Inte just då i vart fall. Ed däremot verkade ha uppskattat sitt eget skämt och började fälla liknande kommentarer var gång mary Hoogans försvinnande kom upp i ett samtal.
"Hon är på gården. Jag åkte till Pine Groove och hämtade henne"
Sen skrattade han som en dåre. Folk brukade bara skaka på huvudet åt Eds smaklösa försök att vara rolig.
Edward Gein - Hollywoods favoritmonster.
Edward Gein var en excentrisk liten man som mest höll sig för sig själv. Han tyckte inte om att konversera med grannarna och folk i det lilla samhället Plainfield i Wisconsin kunde senare dra sig till minnes att de alltid uppfattat honom som något av en knäppskalle. En man som man aldrig riktigt visste vad han tänkte på, eftersom hans stela ansiktsdrag med de bleka ögonen och munnen som tycktes låst i ett litet hångrin, inte avslöjade någonting.
Ingen kunde dock föreställa sig hur udda Ed Gain egentligen var, förrän en dag i November 1957, då polisen gav sig ut till hans avlägsna bondgård för att ställa några rutinmässiga frågor angående Bernice Worden, mamman till en lokal affärsinnehavare som hade försvunnit samma dag. De chockade polismännen gjorde på Gains gård upptäcker så fruktansvärt bisarra att de gav Hollywood material till skräck som fortvarande används då filmskaparnas egen fantasi inte räcker till. Givetvis var det svårt för invånarna i det lilla Plainfield att föreställa sig detta om denne man, som levt hela sitt liv i detta samhälle på 700 invånare. Som hade drivit sin familjegård på 160 tunnland i samhällets utkant tillsammans med sin dominanta mamma och sin bror Henry, tills de båda dog och lämnade honom alldeles ensam. En man som människorna i Plainfield tyckte sig känna, eftersom han hjälpte de flesta med småsysslor då och då för att tjäna lite extra pengar.
Edward Gein föddes 1906 i den typiska mellanamerikanska staden La Crosse i Wisconsin. Hans mor Augusta dominerade båda honom och hans bror Henry totalt från första stund. Hon var en kvinna som inte hade mycket till övers för andra människor. Hon hävdade att de alla var djävulens erdskap och om man inte aktade sig så skulle de nedbringa helvetet över en och det skulle drabba genom att man blev förledd till sex. Deras pappa George var alkoholiserad våldsam och inte mycket stabilare mentalt än sin fru. Trots att Augusta var så sexuellt pryd att hon betraktade det som en synd att hälsa på någon på gatan anklagade George henne för otrohet. Hon i sin tur hatade honom och brukade i barnens närvaro falla på knä och be till gud att han snart skulle dö.
Strax efter Edwards födelse blev den uppbenbara ondska som existerade i La Cross if orm av sex för mycket för Augusta. Barnen måste räddas och familjen flyttade till det lilla samhället Plainfield ungefär 15 mil därifrån. Men även där var ondskans krafter för starka. Augusta flyttade åter på sin familj och de bosatte sig på en isolerad bongård i samhällets utkant. Den geografiska isoloeringen var inte tillräcklig garanti för Augusta. Varje tecken på sinnliga behov hos pojkarna bankande hon ur dem. Några vänner tilläts de inte skaffa sig. Hon talade om för dem att deras moral måste skyddas. Hela tiden tog hon hjälp av bibelcitat för att rättfärdiga sina regler. Speciellt farligt var det att ha relationer med flickor. "De är beräknande och listiga". Om några av pojkarna fick kontakt med vare sig en pojke eller flicka så såg Augusta till att avsluta den relationen snabbt och effektivt.
1940 fick ASugusta svar på sina böner och den allt mer svårt alkoholiserade George dog. Fem år senare dog brodern Henry i sen skogsbrand. Ed blev lämnad ensam med sin mor som nu var sjuk. Edward hade inget emot att ägna all sin kraft åt att ta hand om henne. Vid det här laget hade hon total kontroll över honom och det fanns inget annat i hans liv som konkurrerade mot dem om uppmärksamhet. Därför blev förändringen så mycket större för Ed när modern dog av en hjärnblödning bara sex månader efter Henrys död. Ed var nu alldeles ensam i den ödsliga gårdens jättelika boningshus. Han förseglade Augustas rum, vardagsrummet och fem till av övervåningens rum. Till sitt boende behöll han bara ett rum och köket. Sen skaffade han en hobby. Han började intressera sig för mänsklig anatomi. Han köpte böcker och tidningar om ämnet och spenderade timmar i sträck med att läsa dem. Han blev facinierad av Nazisternas övergreopp mot människor under andra världskriget. Speciellt intresserade han sig för mediciniska experiment som nazistiska forskare utfört på fångar i koncentrationsläger. Mest av allt fascinireades han av historien om Christine Jorgenssen. Hon var en man som uppblevde sig som kvinna fångad i en manskropp. Hon lät sig opereras och fick ett kvinlligt könsorgan. En mycket märkvädrig händelse på den mellanamerikanska landsbygden vid den här tiden.
Ed Gain lät sig snart inte nöjas med att läsa om dessa ämnen. Han ville göra egna erfarenheter. Han skaffade en kumpan, Gus, en äldre bekant som var något efterbliven. Ed övertygade honom om att hjälpa till att gräva upp färska döingar på krykogården. Ed förklarade att han behövde liken till några experiment som han arbetade med. De började åka runt på olika kyrkogårdar i Wisconsin där de genom begravningsannonser visste att någon begravts samma dag. Ibland stal de hela kroppar, ibland skar Ed bara loss de delar som Intresserade honom särskilt. Gus hjälpte Ed att transportera till ett skjul bakom Eds bondgård och frågade sen aldrig närmare efter vad som hände med liken. Senare under polisförhör förklarade Ed att han ansåg sig vara en kvinna fångad i en manskropp och ville studera kvinnliga könsorgan för att kunna förvandla sig till kvinna.
Gain dissekerade kropparna och behöll vissa delar, såsom huvuden, könsorgan, lever, hjärta och tarmar. Han åt köttet från liken och gjorde dekorationer till hemmet av kroppsdelar. Omsorgsfullt sydde han ett skärp frn utskurna bröstvårtor. Han stoppade en stol med mänskligt skinn. Han gjorde sig ettbord med människoben. En trumma gjorde han genom att ta en kaffeburk och sträcka människohud över öppningen. En itusågad skalle blev till en soppskål. Sängens fyra pelare fick sina knoppar utbytta mot människoskallar. Han hade ett människohuvud uppgängt som om det var en vacker krukväxt. På väggen hade han nio dödsmasker som han har gjort av ansiktshuden från 0 kvinnor. Han gjorde armband av människohud.
Ingen kunde dock föreställa sig hur udda Ed Gain egentligen var, förrän en dag i November 1957, då polisen gav sig ut till hans avlägsna bondgård för att ställa några rutinmässiga frågor angående Bernice Worden, mamman till en lokal affärsinnehavare som hade försvunnit samma dag. De chockade polismännen gjorde på Gains gård upptäcker så fruktansvärt bisarra att de gav Hollywood material till skräck som fortvarande används då filmskaparnas egen fantasi inte räcker till. Givetvis var det svårt för invånarna i det lilla Plainfield att föreställa sig detta om denne man, som levt hela sitt liv i detta samhälle på 700 invånare. Som hade drivit sin familjegård på 160 tunnland i samhällets utkant tillsammans med sin dominanta mamma och sin bror Henry, tills de båda dog och lämnade honom alldeles ensam. En man som människorna i Plainfield tyckte sig känna, eftersom han hjälpte de flesta med småsysslor då och då för att tjäna lite extra pengar.
Edward Gein föddes 1906 i den typiska mellanamerikanska staden La Crosse i Wisconsin. Hans mor Augusta dominerade båda honom och hans bror Henry totalt från första stund. Hon var en kvinna som inte hade mycket till övers för andra människor. Hon hävdade att de alla var djävulens erdskap och om man inte aktade sig så skulle de nedbringa helvetet över en och det skulle drabba genom att man blev förledd till sex. Deras pappa George var alkoholiserad våldsam och inte mycket stabilare mentalt än sin fru. Trots att Augusta var så sexuellt pryd att hon betraktade det som en synd att hälsa på någon på gatan anklagade George henne för otrohet. Hon i sin tur hatade honom och brukade i barnens närvaro falla på knä och be till gud att han snart skulle dö.
Strax efter Edwards födelse blev den uppbenbara ondska som existerade i La Cross if orm av sex för mycket för Augusta. Barnen måste räddas och familjen flyttade till det lilla samhället Plainfield ungefär 15 mil därifrån. Men även där var ondskans krafter för starka. Augusta flyttade åter på sin familj och de bosatte sig på en isolerad bongård i samhällets utkant. Den geografiska isoloeringen var inte tillräcklig garanti för Augusta. Varje tecken på sinnliga behov hos pojkarna bankande hon ur dem. Några vänner tilläts de inte skaffa sig. Hon talade om för dem att deras moral måste skyddas. Hela tiden tog hon hjälp av bibelcitat för att rättfärdiga sina regler. Speciellt farligt var det att ha relationer med flickor. "De är beräknande och listiga". Om några av pojkarna fick kontakt med vare sig en pojke eller flicka så såg Augusta till att avsluta den relationen snabbt och effektivt.
1940 fick ASugusta svar på sina böner och den allt mer svårt alkoholiserade George dog. Fem år senare dog brodern Henry i sen skogsbrand. Ed blev lämnad ensam med sin mor som nu var sjuk. Edward hade inget emot att ägna all sin kraft åt att ta hand om henne. Vid det här laget hade hon total kontroll över honom och det fanns inget annat i hans liv som konkurrerade mot dem om uppmärksamhet. Därför blev förändringen så mycket större för Ed när modern dog av en hjärnblödning bara sex månader efter Henrys död. Ed var nu alldeles ensam i den ödsliga gårdens jättelika boningshus. Han förseglade Augustas rum, vardagsrummet och fem till av övervåningens rum. Till sitt boende behöll han bara ett rum och köket. Sen skaffade han en hobby. Han började intressera sig för mänsklig anatomi. Han köpte böcker och tidningar om ämnet och spenderade timmar i sträck med att läsa dem. Han blev facinierad av Nazisternas övergreopp mot människor under andra världskriget. Speciellt intresserade han sig för mediciniska experiment som nazistiska forskare utfört på fångar i koncentrationsläger. Mest av allt fascinireades han av historien om Christine Jorgenssen. Hon var en man som uppblevde sig som kvinna fångad i en manskropp. Hon lät sig opereras och fick ett kvinlligt könsorgan. En mycket märkvädrig händelse på den mellanamerikanska landsbygden vid den här tiden.
Ed Gain lät sig snart inte nöjas med att läsa om dessa ämnen. Han ville göra egna erfarenheter. Han skaffade en kumpan, Gus, en äldre bekant som var något efterbliven. Ed övertygade honom om att hjälpa till att gräva upp färska döingar på krykogården. Ed förklarade att han behövde liken till några experiment som han arbetade med. De började åka runt på olika kyrkogårdar i Wisconsin där de genom begravningsannonser visste att någon begravts samma dag. Ibland stal de hela kroppar, ibland skar Ed bara loss de delar som Intresserade honom särskilt. Gus hjälpte Ed att transportera till ett skjul bakom Eds bondgård och frågade sen aldrig närmare efter vad som hände med liken. Senare under polisförhör förklarade Ed att han ansåg sig vara en kvinna fångad i en manskropp och ville studera kvinnliga könsorgan för att kunna förvandla sig till kvinna.
Gain dissekerade kropparna och behöll vissa delar, såsom huvuden, könsorgan, lever, hjärta och tarmar. Han åt köttet från liken och gjorde dekorationer till hemmet av kroppsdelar. Omsorgsfullt sydde han ett skärp frn utskurna bröstvårtor. Han stoppade en stol med mänskligt skinn. Han gjorde sig ettbord med människoben. En trumma gjorde han genom att ta en kaffeburk och sträcka människohud över öppningen. En itusågad skalle blev till en soppskål. Sängens fyra pelare fick sina knoppar utbytta mot människoskallar. Han hade ett människohuvud uppgängt som om det var en vacker krukväxt. På väggen hade han nio dödsmasker som han har gjort av ansiktshuden från 0 kvinnor. Han gjorde armband av människohud.
Ed Gein Quotes.
“She isn't missing. She's at the farm right now.”
“I had a compulsion to do it.”
“They smelled bad”
"I like this place, everybody treats me nice, some of them are a little crazy though." Ed Gein, the butcher of Plainfield, WI, speaking about prison.
When asked if he wore the skin face masks over a prolonged period of time, Ed Gein quoted "Not too long, I had other things to do."
When Ed Gein heard about the news of Bernice Worden's disappearance his reply was "It must have been someone pretty cold-blooded."
"Somebody framed me." was his reply when asked about Bernice Worden's death.
"Just as well." was his quote when he heard that his house had been burned down.
“I had a compulsion to do it.”
“They smelled bad”
"I like this place, everybody treats me nice, some of them are a little crazy though." Ed Gein, the butcher of Plainfield, WI, speaking about prison.
When asked if he wore the skin face masks over a prolonged period of time, Ed Gein quoted "Not too long, I had other things to do."
When Ed Gein heard about the news of Bernice Worden's disappearance his reply was "It must have been someone pretty cold-blooded."
"Somebody framed me." was his reply when asked about Bernice Worden's death.
"Just as well." was his quote when he heard that his house had been burned down.
Ed Gein.
- föddes den 27 augusti i 1906 i La Crosse, Wisconsin
- Var en Amerikansk seriemördare, känd som den värsta av folket.
- Filmen Pscycho och Motorsågsmassakern, När lammet tystnar är baserad på honom.
- Var Kannibal
- Mest känd för sitt nekrofiliska beteende (Sex med döda)
- Dödade 2-7 offer.
- Grävde upp döda från kyrkogården
Det är någonting hos Ed som växer en nyfikenhet hos alla människor, så man inte kan kolla bort.
Biografi:
Edward Theodore Gein hette en pojke som växte upp med en alkoholiserad far, en äldre bror och en djupt religiös och dominerande mor. Nånting som skulle få ödesdigra konsekvenser fram i livet, inte bara för Ed själv.
När fadern dog 1940, blev bröderna, åtminstone Ed, mer och mer beroende av modern, men när brodern 1944 ville flytta ihop med en kvinna, slog Ed helt enkelt ihjäl honom. Åtminstone tror man det, men det har aldrig bevisats. Ed själv förnekade det livet igenom. Modern dog i alla fall i ett slaganfall året därpå, och nu var 39-årige Ed ensam i världen.
Polisen misstänkte att Gein var inblandad i en butiksägares, Bernice Worden, försvinnande i Plainfield, den 16 november 1957. När de gick in i ett skjul på hans ägor gjorde de sitt första hemska upptäckt den natten: Wordens lik. Hon hade halshuggits, och hängde upp och ner i anklarna och hade blivit uppsprättad vid torson, som en hjort. Skadorna hade hon fått efter döden; hon hade skjutits på nära håll med ett .22-kalibrigt gevär.
I huset hittade man:
- avhuggna huvuden på sängstolparna i sovrummet;
- skinn som han gjort till lampskärmar;
- kranier som gjorts till soppskålar;
- ett mänskligt hjärta
- en ansiktsmask tillverkad av riktigt ansiktsskinn hittades i en papperspåse;
- ett halsband av människoläppar;
- en kappa gjord av en vagina och bröst som han sytt ihop;
- andra saker tillverkade av mänskliga kroppsdelar, inklusive ett skärp gjort av bröstvårtor.
Mest ökänd av alla Geins skapelser var en hel garderob tillverkad av människoskinn, ben, en uppskuren torso (inklusive bröst) och flera masker av ansiktsskinn som såg ut att vara av läder, och nästan mumifierade.
Död
Den 26 juli 1984 dog Ed Gein på grund av andnings- och hjärtsvikt i Goodland Hall på Mendota Mental Health Institute. Vid sin död förbannade han sin mors namn, och en okänd person vid namn Anne. Hans gravplats på Plainfield kyrkogård blev ofta vandaliserad genom åren; souvenirsökare högg av bitar av gravstenen innan hela blev stulen 2000. Gravstenen återfanns i juni 2001 nära Seattle och kan ses i ett museum i Wautoma, Wisconsin. Efter Geins död obducerades hans lik, och man fann bristningar i bakre delen av hjärnan.
För er som inte visste är ett stort antal av alla seriemördare friska, de är inte mentalt sjuka. De vill skylla på det så de antningen inte kan få dödstraff eller hamna i mentalsjukhus så de senare kan ansöka för att bli fri. Men Ed Gein var mentalt störd, och det är en av anledningarna för nyfikenhet hos alla människor.
Ett av hans offer
Ed Gein
Källa: Wikipedia.org och http://www.vujer.com
den 21 juni 2010.
