"...det gav mig lite sinnesro..."
Andrei Chikatilo - En seriemördare från Sovjet.
Andrei Romanowich var inte en särksilt ävertyrslisten pojke. Han gick inte gärna utom synhåll från sin mor. Liksom alla andra barn som växte upp på den ukrainska landsbygden i Sovjetunionen på 40-talet hade han hört historierna om varulvarna som ylade i skogen, och vad de kunde ta sig för med små barn som kom för långt bort från sina föräldrar. Berättelser som cirkulerade runt bland såväl barn som vuxna. De flesta tyckte om att skrämmas av de fantastiska historierna utan att dem på allvar. Andrei, som skakades av skräck höll sig i sin mammas kjolar, blev därför ett lätt offer för de andra barnens grymma eller andra fantasifoster som Andrei fruktade mest.
Det var något som utan tevkan existerade: Vanliga, fattiga, hungriga människor.
Några år innan Andrei föddes 1936, pågick Stalins jobruksreformer för fullt i Sovjetunionen. Hans försök att tvångsansluta bönderna till Jordbrukskollektiv förorsakande svältkatastrofer i de södra provinserna. Raporter om utsvultna människor som gjorde vad som helst för att mätta sin hunger fanns det gott om. En sådan berättelse var det som hade skrämt den lille Andrei till att bli en sängvätande gosse, livrädd för det mesta. Berättelsen hade om och om serverats av hans egen mamma. Det handlade om hans äldre bror Stepan som en dag givit sig ut i skogen på egen hand, där han stött på några människor från en annan by på jakt efter föda. Människorna hade tagit Stepan med sig och gjort en måltid av honom, Några hungrande magar hade blivit mättade och ingen hade brytt sig om den försvunne pojken.
50 år senare, 1992 talar hela världen om bilderna som kablas ut från en domstol i Rostov, Ryssland. På bilderna syns en man med rakat huvud och uppsärrande ögon som hålls i en stålbur. Skrattande, dreglande och skrikade påminner han om en mycket förvirrat och olyckligt djur på zoo. Han får just höra sin dödsdom för att ha torterat, dödat, styckat och i vissa fall ätit 52 personer.
Mellan dessa två punkter på sin levnadsbana har Andrei Romanowich Chikatilo levt sitt liv. Ett liv med utbildning, arbete, fru barn och mördande av främmande människor i en omfattning och med brutalitet som de flesta vanliga människor är oförmögna att föreställa sig i ens de dunklande hörnen av sin fantasi.
Andrei Romanowich var inte en särksilt ävertyrslisten pojke. Han gick inte gärna utom synhåll från sin mor. Liksom alla andra barn som växte upp på den ukrainska landsbygden i Sovjetunionen på 40-talet hade han hört historierna om varulvarna som ylade i skogen, och vad de kunde ta sig för med små barn som kom för långt bort från sina föräldrar. Berättelser som cirkulerade runt bland såväl barn som vuxna. De flesta tyckte om att skrämmas av de fantastiska historierna utan att dem på allvar. Andrei, som skakades av skräck höll sig i sin mammas kjolar, blev därför ett lätt offer för de andra barnens grymma eller andra fantasifoster som Andrei fruktade mest.
Det var något som utan tevkan existerade: Vanliga, fattiga, hungriga människor.
Några år innan Andrei föddes 1936, pågick Stalins jobruksreformer för fullt i Sovjetunionen. Hans försök att tvångsansluta bönderna till Jordbrukskollektiv förorsakande svältkatastrofer i de södra provinserna. Raporter om utsvultna människor som gjorde vad som helst för att mätta sin hunger fanns det gott om. En sådan berättelse var det som hade skrämt den lille Andrei till att bli en sängvätande gosse, livrädd för det mesta. Berättelsen hade om och om serverats av hans egen mamma. Det handlade om hans äldre bror Stepan som en dag givit sig ut i skogen på egen hand, där han stött på några människor från en annan by på jakt efter föda. Människorna hade tagit Stepan med sig och gjort en måltid av honom, Några hungrande magar hade blivit mättade och ingen hade brytt sig om den försvunne pojken.
50 år senare, 1992 talar hela världen om bilderna som kablas ut från en domstol i Rostov, Ryssland. På bilderna syns en man med rakat huvud och uppsärrande ögon som hålls i en stålbur. Skrattande, dreglande och skrikade påminner han om en mycket förvirrat och olyckligt djur på zoo. Han får just höra sin dödsdom för att ha torterat, dödat, styckat och i vissa fall ätit 52 personer.
Mellan dessa två punkter på sin levnadsbana har Andrei Romanowich Chikatilo levt sitt liv. Ett liv med utbildning, arbete, fru barn och mördande av främmande människor i en omfattning och med brutalitet som de flesta vanliga människor är oförmögna att föreställa sig i ens de dunklande hörnen av sin fantasi.
Kommentarer
Trackback
