Serialkillers

Det var flera saker som komplicerade skolpojken andreis förhållanden till sina jämnåriga och gjorde honom till en isolerad enstörning.

• Hans överdrivna feghet.
• Ett oupptäckt synfel som gjorde att han inte kunde läsa vad hans lärare skrev på tavlan framför honom, vilket fick till följd att hans skolkamrater kallade honom idiot. En rädsla för att de skulle få erda på att han fortvarande kissade i sängen.
• Och värst av allt han tillhörde en förrädarfamilj.

Under andra världskriget hade hans far tjänat som soldat. Han hade blivit tillfångatagen av tyskarna och satts i arbetsläger. När kriget tog slut och han återvände till sitt hemland blev han åter gripen. Enligt Sovjetunioens lagar var det förräderi att låta sig tas till fånga av fienden. Han blev placerad i arbetsläger. Familjen fick lida av såväl frånvaron av fadern som av grannens spott och speciellt Andreis isolering drev honom djupare in i sina fantasier. Men som han började bli äldre framkallade hans fantasier helt andra reaktioner än fasa hos honom. Han började bli en ung man. När hans jämnåriga jagade flickor, skicakde runt förbjuda bilder och talade om sexuella äventyr som de ljög ihop så var det helt andra fantasier som fick blodet att ruta på Andrei.

1963 Fayina en tjugofyraårig gruvarbetardotter stod framför spegeln i Novoshaktinsk, Ukraina och förbredde sig för en blindträff. Hon väntade sig mycket. Hennes vän Tatyana hade berättat om sin tjugosjuårige bror Andrei Romanovich att han var blyg, lugn och väluppfostrad. Dessutom var han låpng, något som Fayina alltid hade tyckt om hos män.
Den första träffen gick bra. Fayina fann Andrei attraktiv. Han var välbyggd, såg bra ut, trots att hans axlar skuttade lite som en flaskhals. Han behandlade henne med en vördnad och respekt som gjorde intryck.

De fortsatte att träffas. Deras relation utvecklades och hon upptäckte att han var blyg och osäker, det till den grad att han långt efter det att de var etablerat par inte hade kysst henne. Fayina lät sig inte stötas bort av detta. Hon var visserligen inte stormförälskad men hade svårt att tänka sig ett bättre kap än Andrei. Han drack inte, rökte inte. Han uppförde sig lugnt och sansat, klädde sig och förde sig lågmält. Han skulle knappast bli något märkvärdigt i sitt liv. Han var helt enkelt mycket vanlig. Vissa skulle nog kalla honom tråkig men Fayina uppskattades han vanlighet. Inom ett år var de gifta.

Bröllopsnatten kom med pinsamma problem för paret. Andrei var mycket blyg och hans försök till att älska med sin fru saknade alla önslvärda kvaliteter. Det verkade omöjligt för henne att väcka hans passion. Det blev ett fiasko. Det tog en vecka av övertalning med hjälp av alla Fayinas kvinnliga färdigheter innan han fullbordade äktenskapet.

Som tiden gick blev det klart för Fayina att sex aldrig skulle bli en källa till glädje i dras äktenskapliga samliv. Han verkade avsky intim kontakt med den kvinnliga kroppen. Trots detta så lyckades Fayina få honom att då och då genomföra några monotona, händelselösa akter som resulterade i två barn. Ludmilla föddes 1965 och Yuri 1969. Det torftiga sexlivet gjorde inte äktenskapet olyckligt för Fayina. Hon asåg inte att sex var bland det viktigaste i medveten och ville bli något. Han studerade hemma och tog Ingenjörsexamen vid sidan om examina i rysk litteratur och marxish-lenisism. Han var en trogen partimedlem. Han skrev tidningsartiklar om sovjetisk patriotism och moral. Med tiden fick han arbeta som lärare. Han var en bra pappa till sina barn med ett oändligt tålamod och aldrig blev han arg.

Fayina var stolt över sin hårt arbetande, ödmjuke, intelligente man som förbredde Sovjetunionens barn för morgondagen. Vad det var han egentligen sysslade med i skolan är en annan sak.

En dag när han skulle läxa upp en liten flicka tog han tag i henne hårdare än vad som var nödvändigt. Hon blev rädd, skrek och knuffade honom ifrån sig. Han fann sig upphetsad av hennes motstånd och hennes rädsla. Det blev början till ett nytt nöje för honom. Han gjorde det till en vana att antasta de små flickorna.