Serialkillers

Det tröjde tre år innan Chikatilo dödade igen. Under mellanperioden hade han hunnit byta jobb. Nu arbetade han för en industri och det arbete innebar många långa resor där han hämtade och lämnade gods. Den 3 september befann han sig i Rostov. Som i de flesta storstäder så fanns där gott om löst drivande folk. Luffare, hemlösa unga som ryft hemifrån, unga flickor som är berädda att göra mycket för lite värme och ett mål mat.


En sådan flicka var Larisa Tkachenko. Hon var sjutton år och bar en röd jacka när hon fårngade Chikatilos uppmärksamhet vid en busshållplats. Han började småprata med henne och hon förklarade att hon var mycket hungrig och att hon kunde tnka sig att ligga med honom i utbyte mot ett mål mat. De korsade en bro över floden Don och kom till ett dunkelt avskiljt område som var populärt bland unga älskande. Chikatilo uppförde sig annorlunda än de andra unga män brukade söka sig dit för att älska med sin flicka.


Våldsamt tog han tag i Larisa och slet av henne kläderna. Hennes rädsla var tydlig men ändå övervann han inte sin impotens. Han mindes Lena Zakotnova och visste vilken medicin det var han behövde; lidande, skrikande och framför allt; blod. Han ströp henne men hejdade sig innan hon blev medvetlös. Borrade istället tänderna i hennes hals och lät sitt ansikte översköljas av hennes blod. Han bet av en bit av hennes ena bröst och svalde det.

Skar ut hennes könsorgan och erfor ännu en gång i sitt liv en orgasm. När han kände sig nöjd torkade han av sig blodet från händer och ansikte med Larisas röda jacka. När han skulle gå reagerade han på synen av Larisas nakna kropp. Den föreföll honom stötande och täckte över den med några gamla nummer av PRavda och Ungkommunisten sm han hade med sig för läsning. Sen gick han iväg för att byta om till de extrakläder han nu mer alltid såg till att ha till hands ifall något som detta skulle inträffa.